Det har varit stressat sista dagarna, det är jobbigt att vara friherre. Mitt sista släpp med Errkan blev nervöst då han kom hem nästan på tre ben, men det visade sig att redan dagen efter verkar allt vara normalt igen, ”SKÖNT”. Så efter att hunden fått sex dagars vila, samtidigt som husse fått slita med Älgarna i skogen, var det åter torsdag samt nya släpp på Hare. Detta skulle visa sig bli första bomdagen här uppe, visserligen markerade hunden slag efter tredje släppet, men då långt fram på Fm, så harstammen är inte vad man är van vid här uppe för tillfället. Nu var en kortare sväng inplanerad att åka tillbaks till Stöpaskogen, så det blev koppling innan hunden löst Harslaget. Så starten blev redan vid tvåtiden på Efm, från ett vackert Tornedalen, skimrande i höstfärger med löven rasande från träden, genom ett regnigt mellan Sverige med övernattning i Härnösandstrakten, för att åter landa i ett grönskande Stöpaskogen, på fredag efm, där fruktträden knappt orkar bära sin skörd.